janglesoul

Här får ni den. Första spåret på skivan som följt mig under kvällens arbete med pappersknivar, linjaler mm./C

Soundtrack: Wilco - Sky blue sky
Eller så är det just andas man ska låta bli klara och kalla dagar. Jag minns varningarna när jag var liten och det var så kallad inversion i stan. Smog helt enkelt, avgaserna vägrade att blåsa bort utan låg kvar. Varje andetag var som ett halsbloss från ett avgasrör. Numera finns det ingen riktig vinter och vindarna verkar aldrig sluta blåsa.
Jag lyssnade på Richard Hawley när jag cyklade till jobbet idag också. Det är så jag tänker åldras - med en stor fin

Ibland verkar det så himla tilltalande att få göra instrumental dansmusik istället för att slita med texter… jag älskar verkligen hornen i början. De borde komma tillbaka! Eller så behöver de inte det.

OKÄND LIMOUSINE (Det går att ladda ned här också)

Det här är alltså den fjärde och sista låten som ska ingå på vår lilla hembrända EP.
Det har gått lite tid sen sången skrevs. Grundkänslan i kompet kom av mina första trevande försök att göra något vettigt av min ekopedal. Det blev ett lite avigt kort eko, någonstans emellan rockabillyns slap-back och reggae-eko. Texten startade faktiskt i en bild jag fick inom mig en vanlig dag på cykel genom den grönskande Allén i Göteborg. Inspi

Har redan glömt om jag redan postat den här videon. Men så glad som jag blev när den slumpades fram alldeles nyss så kan det ju aldrig skada med ett återhörande. Det enda rockbandet jag bryr mig om. Fruktansvärt bra. Det enda gitarrsolot jag kan lyssna på om och om igen. Om och om igen. Nels Cline heter leadgitarristen - tja, ni vet väl allt det där kanske.

Ja, funk har jag aldrig förstått - Parliament och Funkadelic mm. Varje gång jag gjort ett försök så har jag associerat till avancerade gymnasielever på estetiska program och olika former av funkig hårdrock. Men igår, som vanligt på väg hem från jobbet, slog blandningen på mp3-spelaren till. Och helt plötsligt kände jag mig cool som Bootsy Collins när jag cyklade hem. Jag svär, jag tog danssteg när jag ställde in cykeln i förrådet.

Det låter som vanligt inte lika magiskt i datorhörlur

Alla ska vi dö. I veckan var det Levi Stubbs leadsångaren i the Four Tops som gjorde det. Tråkigt förstås, men han lämnade många fina sånger efter sig!!

Upptagen vecka. Önskar er en trevlig helg!

Ja, ska man skratta eller gråta. Igår fick jag en timme - tro mig det är lyx som dagishämtare - ensam med gitarren. Jag gick lös i köket och sprutade ur mig en himla massa melodier. I kreativt arbete ska shit detectorn aldrig kopplas på förrän efteråt, är min erfarenhet. Av nån anledning är jag i dessa dagar väldigt inspirerad av den berömda Bo Diddley-rythmen, eller om det är New Orleans secondline-beat eller om det där är ett och samma. Så det blev väldigt mycket tuff rock den där tim

D’Angelo - Send it on
Har det verkligen gått snart tio år sedan D’Angelo släppte albumet Voodoo? Och i så fall, har det släppts något lika bra r’nb-album sedan dess? Om nån tycker det - tipsa gärna med en kommentar! Jag tycker fortfarande att Voodoo låter fruktansvärt cool när jag spelar den. Idag slumpade ipoden fram Devil’s Pie till frukosten. Fint!/C

Vi fick en hel del trevlig respons på vår replokalsversion av den här låten. Här kommer den nu i lite lyxigare utgåva. Som vanligt är kommentarer väldigt välkomna!
VÄSTERGATAN ANNEDAL - nymixad version (oktober 2008)

För de som inte är från Göteborg är Annedal, där Västergatan ligger, en av de stadsdelar som mer eller mindre raderades när grävskoporna gick fram i slutet av 60-talet. Egentligen hade ju halva Göteborg kunnat se ut som Haga, men det gör det inte längre. Stockholm sörje

Det är frestande att skriva ny sång. Men den är inte precis från i förra veckan. Vi spelade den live i Arvika redan i januari. Inom bandet kallar vi den förstås familjärt för Stinsen, men den riktiga titeln är längre. Rabbalshede är ett litet samhälle i norra Bohuslän, fast det är förstås inte poängen. Sången kunde handlat om vilken liten håla (ursäkta) som helst. Men min farmor råkade bo i just den här. Sången handlar förstås inte heller om någon stins, men det räknar ni nog ut

Så bra!

När jag läste konstvetenskap en gång i tiden så var det alltid med en känsla av att vara en bluff. Det gick visserligen bra och var väldigt roligt att diskutera, analysera och skriva om konst. Men jag kände inte att den riktigt drabbade mig, åtminstone inte på långa vägar så starkt som en enkel liten popslinga - en enda liten melodi med smittande visselglädje - kunde göra.
När musik drabbar en så kan det vara så starkt - helt plötsligt finns de smöriga violinerna från Hollywood där på

Se det som ett löfte inte som ett hot som de gamla proggarna sjöng. Den 15 oktober ska det finnas en färdig fyrspårs-EP med Skuggan. Låtarna ska finnas här att ladda ned - men framförallt kommer vi att skicka ut 30-50 ex till spelställen, media och branschfolk.
Häromdagen påpekades ju behovet av ett formulerat mål, och nu har vi ett. Ett datum och en uppgift. Några sånger ska mixas, skivor ska brännas, ett omslag ska fixas och printas, kuvert, frimärken… ja, alltihop.
Det är lite otacksamt

Ja, jag skulle ju kunna ha lyssnat oavbrutet sedan i somras. Det har jag inte gjort. Men nu lyssnar jag igen och drabbas lika hårt, men det är andra låtar som träder fram. I detta nu Quiet Houses - också den helt fantastisk och det finns många. Vägen till jobbet med frusna cykelhänder, gulnande träd och gatukontorets trädgårdsmästare med saftblandare på taket som en enda stor fet bromskloss över hela cykelbanan. Min nya röda cykelhjälm på huvudet (nu är det slut på alla mod-ambitioner, ja

Det var förstås ett tag sen. Men herregud! Årets låt.

Den låter kanske lite bättre i original.

Den här låten var väldigt populär på dansgolvet när jag hängde med några Northern Soul-djs på 90-talet. Videon var ju söt! Kanske en låt att översätta nästa gång? /C
Äsch vi kör några till videos med Jackie Wilson - Mr Entertainment - det var av honom Elvis snodde allt.

Lonely Teardrops

Higher and higher i skum snabb version.