Miyavi, killen som roat sina fans med sin härliga gitarr och ständigt växlande snygga utstrålning sedan en tid tillbaka, samt erövrat sångerskan Melody's hjärta och blivit pappa, har den senaste tiden hittat in i mina egna spellistor. Anledning? - Gitarren (inte utstrålningen). Denna låt härnedanför är lite av en favorit nuförtiden.

Det populära japanska rockbandet, tjejidolerna och oshare kei-kungarna An Cafe har meddelat släppdatum för sin kommande Europa album. Den heter BB PARALLEL WORLD och kommer att ges ut tillsammans med en bonus DVD av den europeiska utgivaren Gan-Shin (som tillhandhåller det mesta av den japanska musiken i Europa) den 3 oktober i år. Den nämnda utgivaren kommer att gå ut med mer information såsom låtlista etc den 19 augusti.

Källa: JaME

Den till synes unga artisten och pianotalangen Erina Mano släpper ny singel den 30 september i år. Skivan går under namnet Kono mune no tokimeki wo och kommer förutom titellåten att innehålla musikstycket "Happy Birthday" och "Mama", samt en instrumentalversion av "Kono mune no tokimeki wo".

Singeln ges ut i fyra utgåvor. Tre av dessa är Limited-utgåvor som innehåller en bonus DVD vardera.

Erina Mano var namnet. Hon må se ut som en sprallig högstadietjej, men faktum är den att denna lysande talangen fyllde 18 i april tidigare i år. Hennes låtar är grymt vackra, rösten likaså - vad mer kan man säga? Absolut en kraft att lägga till i spellistan. ^_^

Källa: JaME

På fyra minuter föll mina öron och på den femte föll mina fingrar, därav detta inlägg. Den japanska sångerskan Shibata Jun var en för mig helt okänd artist tills alldeles nyligen när hon lyckades förpassa mina öron och ögon till drömmarnas värld. Det minsta man kan göra med hennes låtar är att åtminstone luta sig tillbaka och njuta av de fina balladmelodierna samtidigt som man överväldigas av hennes vackra sångröst.

Enligt nyhetsajten JaME World kommer Shibata Jun att släppa sin nya singel Love Letter den 7 oktober i år. Singeln är hennes första sedan Ai wo suru hito - Orochi's Theme vars släpp skedde så tidigt som i augusti förra året. Love Letter kommer förutom titellåten även att innehålla låten Anata to tomo ni.

Pass på nu, flickor och pojkar - luta er tillbaka och njut. :)

Ali Project, ett band med den numera mörka, symfonisk aristrokratutrstrålningen inom musiken och det visuella, har varit i gång med utannonsering av effektiv utgivning av nytt material. Just nu har det blivit offentlig att dom kommer att ge ut sin nya singel den 19 augusti. Den som är intresserad hittar den som preorder under titeln Senritsu no kodomotachi.

Annat som kan vara värt att notera är att man även kommer släppa sin kommande album, Poison, den 26 augusti. Innehållet består av 11 nya låtar - än en gång helt fristående från tidigare singlar.

Källa: JaME

Några av de folkkära serierna och seriefigurerna från en av världens allra mest erkända serieförlag, Marvel, har varit föremål för den japanska animationsindustrin sedan en lång tid tillbaka. Redan förra året avslöjades att det japanska produktionsbolaget Madhouse lyckats ställa sig in hos Marvel och även roffat åt sig rättigheterna till att producera animetolkningar av exempelvis Iron Man och Wolverine, plus ytterligare två andra superhjältar vars detaljer fortfarande håller sig undan från allmänhetens ögon. De två nämnda adaptionerna kommer att få sina premiärer i Japan någon gång våren 2010 och omfatta inte mindre än 12 trettio minuters avsnitter vardera. Stilen i dessa är inte japansk animestil rakt igenom, utan hämtar en hel del från den västerländska seriestilen. Det kan man mer eller mindre förvänta sig då Madhouse-bossen Jungo Maruta själv har uppgett den detaljen, och efter bildrutorna i de nysläppta trailers nedanför är den saken mer eller mindre givet.

Utifrån ovanstående filmklipp att döma har Madhouse otvivelaktigen gjort ett toppen jobb med animationen och jag tvekar inte en sekund på att serierna lär leva upp till de förväntningarna också på storyväg. Förövrigt måste jag kommentera Madhouses utseendetolkning av Wolverine som karaktär; det var bland det fånigaste jag har sett. Känns inte tvättäkta Wolverine om du frågar mig. :3

Källa: Dark Diamond

X-Japan i all ära, och all ära ska dom ha. Hursomhelst gick Tokygraph tidigare idag ut med att några medlemmar ur det japanska rockbandet X-Japan kommer att medverka som spelbara karaktärer i det japanska onlinespelet Character Wars. Först ut är bandets trummare Yoshiki som ska finnas tillgänglig redan imorgon lördag. Yoshiki kommer få sällskap av sångaren Toshi i egen hög person, men även av bandets legendariska gitarrist Hide med start någon gång i Augusti. Spelaren kan välja att införskaffa dessa karaktärer permanent mot en avgift på 2000 yen.

I dagarna planerar man att lansera spelet även utanför Japan (vilka länder och vilka språk är okänd än så länge), samt lägga till flera kändisprofiler.
"Character Wars" is a real-time strategy game themed around the Three Kingdoms. Players control individual heroes in competitive matches ranging from 1-on-1 to 5-on-5. Each hero has its own unique skills, which improve as the players develop their heroes.

Ohja. Jag har inte dött, bara varit upptagen med lite annat denna helg. Nu tänker jag hursomhelst bjuda er på en ruskig najs låt ur Kagrras senaste album, så maxa högtalarna och lev med musiken! ô.ô

Den som missat att en 18-meter hög Gundamstaty har konstruerats på Odaiba Island, Tokyo under de senaste månaderna bör kanske skämmas. Det vill säga om man är inbiten Gundamfantast. Hursomhelst har den beryktade Gundamstatyn äntligen blivit färdigbyggd och står i skrivande stund stolt i Shiokaze Park på ön Odaiba, där den idag avtäcktes i samband med en öppningsceremoni. På ceremonin närvarade profiler som Tohru Furuya och Gackt, för att inte tala om den välkända regissören Yoshiyuki Tomino som haft med sin finger i de flesta Gundamserier.

Den väldiga statyn markerar Gundam-konceptets 30-års jubileum. Temat för projektet löd "Always Beginning" enligt projektets officiella webbsida.

Om du frågar mig så är den här statyn en självklar sevärdhet för alla som ska till Tokyo. Längtan till Japan är stor för mig, och statyn dämpar inte min hunger på något sätt. Tvärtom. ;)

Källa: ANN
Bild: pinktentacle.com

De japanska tjejerna och bandmedlemmarna i Stereo Pony har mer eller mindre skakat om en del av den japanska musikvärlden sedan man fick höra talas om dem för knappt ett år sedan. I och med sin medverkan i eftertext- och öppningsekvensen av Bleach respektive Gundam 00 2nd har tjejerna lyckats åtnjuta platser i många spellistor samtidigt som dom gjorde sitt namn kända bland anime- och musikentusiaster.

Jag är en av dem som gillar Stereo Pony, vilket jag har tillkännagivit flera gånger tidigare, och det gläder mig bara att få läsa om att tjejerna är på gång med lite nytt material. Alla som är fan av det här bandet måste ringa in den 19 augusti på kalendern, för det är då denna tjejtrio släpper sin fjärde singel. Under titeln "Smilife" kommer deras nya skiva att ges ut i två utgåvor, varav den ena är en LE-utgåva med bonus DVD.

Finns att boka hos CDJapan, för den som vill få tag på singeln.

Källa: ANN

För några månader sedan tipsade André mig om det tämligen nya japanska visual kei-bandet Versailles. Det är ett band som ger ett stark intryck inom den genre av musik som dom sysslar med, men dom har aldrig placerat sig på toppen av min favoritlista där Kagrra fortfarande dominerar (man kan inte jämföra deras musik-/stil på något sätt). I varje fall kan man inte undgå att fascinera över den passion som just Versailles präglar sina egna låtar med, för att inte tala om känslan av bandets mäktiga karisma och visuella stil, som förövrigt är starkt inspirerad av den franska 1700-tals kulturen. De nämnda ingredienserna kan man bl.a. återfinna i deras senaste singel, Ascendead Master, som släpptes för inte alltför längesedan.

Nu till det som ska sägas; Versailles släpper sin andra album den 16 september. Trots att ingen titel står angivet så kan vi räkna med att den kommer att släppas som både CD- och CD+DVD-utgåva där den sistnämnda utgåvan kommer att innehålla ett litet häfte. Självfallet speciell riktad till de hängivna fansen.

Källa: JaME

Sedan trummaren Sasabuchi Hiroshi övergav sina forna kollegor i det japanska rockbandet Plastic Tree i mars tidigare i år så har bandet förlitat sig på en deltidstrummare. Denne har numera skaffat roffat åt sig en plats som officiell bandmedlem. Han heter Satou KenKen och hans officiella medlemskap blev ett faktum den 3 juli, vilket gör honom till bandets fjärde trummare.

Om det är bra eller dåligt med en ny trummare kan inte jag avgöra eftersom min egen känsla för enbart trummor suger, bokstavligen. Intressant ska det å andra sidan bli när killarna släpper nytt material, när det nu än blir. Deras musik har förövrigt satt sina spår i mina musiköron den senaste tiden, jag blir alltmera förtjust i deras låtar.

Källa: JaME

Att tecknade serier inte alltid är barnvänliga vet vartenda uppdaterad jävel om vid det här laget. Allt tecknat är inte Barbapappa, Totally Spice och diverse andra wannabe-underhållning som går på exempelvis TV4 och Bolibompa (vilket kanske förklarar den dagliga nordbons vaga uppfattning om tecknade serier i sin fulla helhet), vilket mer eller mindre framhävs på ett genialt sätt i en av Mamoru Oshiis filmkreationer. Ett exempel på tecknad film som riktar sig till de äldre ungdomarna och vuxna är hans actionthriller Ghost in the Shell, en uppmärksammad rulle från Japan som inte kan ha gått någon obemärkt förbi, vare sig man är intresserad av västerländsk tecknad film, animezonen eller rentav filmgenret i allmänhet. Den som har missat en av de mest ultimata tecknade filmerna genom tiderna gör bäst i att gömma sig under täcket. Nu!

Baserad på Masamune Shirows originalmanga med samma namn representerar denna 90-tals klassiker Mamoru Oshiis tolkning av konceptet Ghost in the Shell. Filmen utspelar sig i den kinesiska staden Hong Kong några tio år in i den framtida världsmetropolisen, där samhällets och människans centrala funktion i världen styrs av datorer och högteknologiska nätverkssystem. Den värld vi får lära känna är en datorniserad värld fylld av information som styr allt och alla. Och huruvida om människan själv har en egen vilja eller bara är en schackpjäs i cyborgskepnad som hackare i denna enorma nätverk kan använda sig av kan mer eller mindre diskuteras i denna hjärndödfientliga film.

I Ghost in the Shell presenteras huvudkaraktärerna som den kvinnliga cyborgalstret Motoko Kusanagi, den renodlade människan Togusa, Batou och några andra i säkerhetsstaben Section 9, en organisation som bildats för att bekämpa brott med inriktning på cyberanfall. Problematiken börjar ta fart när det uppdagas att en datahacker går lös och stjäl information genom att hacka diverse system och enskilda persone

Mörk musik till all ära, och den äran ser antagligen visual kei-bandet UnsraW gärna till att upprätthålla. Efter att ha varit borta från musikfönstret under en längre tid (pga sångaren Yukis dåliga hälsa) så har det nyligen uppdagats att bandet ännu en gång kommer att greppa sina instrument och sparka ut nytt material på marknaden. Det första som UnsraW kommer att göra vid sin comeback är att uppträda på två live-konserter på Takadanobaba Area, Tokyo, den 22-23 augusti i år.

Den typ av musik som UnsraW gör tycker inte mina öron om, om man bortser från de musikvideon som jag valt att bifoga i inlägget. :3
Kuriosa:
UnsraW kommer att på samma ovannämnda evenemang få sällskap av andra japanska band:

- ClearVeil
- Dari
- -tarrot-
- α:Vout
- SCAPEGOAT
- VELQROW
- CINDY&KATE.-シンディケイト-
- 他
- NightingeiL
- Megaromania
- E’m〜grief〜
- アゲハビスケッツ

Källa: JaME World

Chihara Minori, eller Minorin, heter en av Japans kändisprofiler som verkar inom den gren av show biz som riktar sig mot anhängare av populärkulturen. Aktiv som röstskådespelare och artist sedan 2003 har Minorin medverkat i en hel del tecknade serier och är mest känd för sin roll som Yuki Nagato i serien ”The Melancholy of Haruhi Suzumiya”, för att inte tala om flera andra roller i ett stort antal andra animeserier. Som artist har Minorin inte bara bidragit med musik till hentaispel som exempelvis Suika, utan också levererat starka rytmiska dängor som idag är en del av j-popens breda metropolis. Med många större och mindre hits bakom sig släppte Minorin tidigare i sommar sin senaste singel, ”Tommorrow's Chance”.

Chihara Minori är ett namn som man inom musiken förknippar med pop och inget annat. I och med denna singel har hon ännu en gång bevisat att hon inte platsar någdon annanstans än hemma i j-popens värld där hon sitter högt på tronen som genrets prinsessa, eller möjligen drottning om man vill ranka henne som sådan. I singeln får vi ta del av fyra spår (två av dessa är instrumentalspår till de två låtarna i singeln), varav en av dessa är en fartfylld och kraftig rytmisk låt, en typisk sådan som man lätt kan utläsa ”Chihara Minori” som signatur bara man hängt med i genret. Det andra spåret ”Sunshine Flower” är en betydlig gladare och lättsammare poplåt som lätt skulle kunna piffa upp någon grå regnig dag. En känsla av härlig sommar i solväder är kanske en beskrivning som passar, kanske också därav namnet ”Sunshine Flower”?

Överlag så påstår inte jag att denna singel är den bästa som man kan hitta i Minorins arsenal. Den är bra, den bjuder lyssnaren på två låtar som mer eller mindre uppfyller pop som musikgenre, men singeln har tyvärr inte den rätta musten – ger inte den rätta känslan som Minorin levererat i exempelvis hennes tidigare album ”Parade”. Lyssna på l

Sista avsnittet av Asura Cryin' gick nyligen på japansk TV. Samtidigt i samma avsnitt passade man på att stoltsera med den gröna lampan för att signalera att en uppföljare är att vänta till hösten. Enligt ANN kommer uppföljaren att ha titeln Asura Cryin' 2, men huruvida den följer Gakuto Mikumos och Nao Watanukis lightnovell eller inte återstår att se.

Huruvida om animeserien är en höjdare eller en tung ankare som sjunker djupt ner till havsbottnet kan man absolut ha olika åsikter om. Efter sex avsnitter av första säsongen så har jag själv uppfattat Asura Cryin' som en helt okej anime, men skamligt nog kan jag inte göra några jämförelser mellan Seven Arc's animetolkning och lightnovellen eftersom jag inte läst det sistnämnda. Huruvida om jag ger mig på uppföljaren eller inte tänker jag inte gå in på idag, men det lutar åt ett nej eftersom det absolut finns bättre och intressantare titlar som jag bara måste gå igenom. ^^

SID, med så snygga katakanor som シド, är idag en av de band inom j-rock genret som snabbt och ständigt drar till sig nya anhängare. Som rockband har killarna Mao, Aki, Yuuja och Shinji levererat och presterat musik tillsammans sedan år 2003, med varierande urstyrslar från visual kei-plagg till dagens "normalare" (mera mainstream) fashionklädsel. Musiken kan liknas vid mildare rock som ibland kanske övergår till pyttelättsamma popdängor i bandets helt egna och unika tolkning på rockmusik. Eller vad vet jag? SID är mästare på att underhålla med musik, allt från mera starkare till mera lugnare musikslag. Deras senaste singel, som bär namnet "Uso", följer i samma fotspår som de tidigare musikstycken som bandet tidigare exemplifierat på musikmarknaden.

Uso är en singel som omfattar tre låtar. Titellåten själv används som bekant sedan tidigare som ED-låt till animen Fullmetal Alchemist: Brotherhood. Uso är en låt med mycket inslag av instrumentrytm så det bara svänger om det, och utstrålar också flitigt som kanske den bästa spåret som SID någonsin sparkat ut på marknaden. Och Maos nästan ovanligt höga sångröst är profit.

Medan Uso tycks lida av att vara svängig och låta löjligt förträfflig i öronen så tycks Higasa, som är singelns andra spår, bjuda på en helt motsatt lugnande effekt. Löjligt förträfflig ingår dock fortfarande i min definition, då låten är fullständigt njutbar med slutna ögon och händerna knäppta i böneställning på magen. Man kan nog inte kalla Higasa för en ballad, men då är jag heller inte rätt person att avgöra den saken, men ljuva stunder avnjutes med nöje med denna spår i bakgrunden. Det är ett faktum som jag påstår.

Singelns sista spektakel är en liveinspelning av bandets tidigare låt Yuukan Collection. Liksom titellåten så är även denna väldig rytmisk av sig, och "speedad" till en liten del. Dock ingen höjdare, men den funkar faktiskt som ett mellanrum

Kimonorockarna från Japan och killarna som gestaltar medlemmarna i det kända visual kei-bandet Kagrra har i början av veckan meddelat datum för sin kommande singel, och taskigt nog också passat på att utelämna de saftigare detaljerna som titel och låtlista. I alla fall så släpper bandet sin nya singel den 21 oktober i år, och vi kan även vänta oss att en av de låtar som ingår i denna skiva kommer att användas som ledmotiv i den kommande filmatiseringen "Tanagokoro no shousetsu".

Som uttrycket "kimonorock(are)" kanske antyder, så är Kagrra ett japansk band som levererar rockmusik i modern anda med kraftig betoning på traditioner och musikkultur från Japans medeltid. Traditionella drag och originalitet kan mer eller mindre kännas igen i de flesta låtar som bandet sparkat ut i dagens moderna metropolis (som allt från sällan till ständigt präglas av amerikansk mainstreammusik, eller "skit"), och element som exempelvis instrumentet koto och medlemmarnas kimonoklädsel ger bandets och dess musik en helt unik touch. För att exemplifiera lite av den text som jag vågat skriva ut i stycket så kommer denna nedanstående musikvideon väl till hands.

Okej, kimonorockare är kanske att överdriva, men den klassiska klänningsliknande klädseln ingår mer eller mindre i deras unika stil, eller stilar eftersom killarna har en tendens att byta mellan varje skivsläpp, om inte oftare. Det faktum att Kagrras musik kan underhålla och vara extremt originell med sångaren Isshins röst i spetsen gör dem till mitt absoluta favoritband inom musiken. Säg, är Kagrra ett band som du lyssnar på, eller är det ett band som du kan tänka dig ge en chans?

Källa: JaME

Eftersom jag bor i Finland så känns det inte mer än rätt att ge mina (eventuella) finska läsare lite inblick i vad som händer i området. Det som ska sägas är att visual kei-bandet Vistlip kommer att vara en av de inbjudna profilerna som kommer att köra gästframträdanden i årets upplaga av Tsukicon, vars dörrar öppnas i kulturarenan Gloria i den finska huvudstaden Helsingfors den 17-18 oktober i år.

Tsukicon är en av de större, om inte den största, evenemanget för japansk subkultur i Finland. Evenemanget lyckades förra året dra till sig inte mindre än 4000 hängivna besökare. Jag själv har aldrig varit inne på Tsukicons evenemangsområde tidigare, men hoppas på att ett besök ska vara möjlig någon gång i framtiden. Kanske redan i höst om allt annat tillåter? Men ni som vill uppleva en finsk japan evenemang i klass med Tsukicon så är det alltså kulturarenan i Helsingfors den 17-18 oktober som gäller. Biljetter kommer vid ett senare skede att finnas tillgängliga för inköp via JrockSuomis officiella webbplats.

Vad bandet beträffar så är jag ingen direkt fan av deras hårda musik. Men om du är det så har du all anledning att besöka Tsukicon i höst!

Källa: JaME

Att Minorin är en av mina absoluta favoritartister är ett faktum som bara inte kan undgå någon som följt min blogg under en längre tid. Det är nästan så att jag lider av kraftig fetisch för den här damen som är minst lika bra som seiyuu som popartist. Igår släppte hon sin senaste singel "Tomorrow's Chance", en singel som jag givetvis lyssnat på. Är bara lite besviken på att ingen av låtarna i denna singel riktigt kommer upp till samma nivå som dom i hennes senaste album "Parade", för att inte tala om att jag stör mig på hennes frisyr i denna promotionsvideon...

Överlag inte den bästa singeln av Chihara Minori, men kass är den då inte. "Tomorrow's Chance" finns att köpa hos CDJapan, om det är någon som är intresserad.