När jag läste konstvetenskap en gång i tiden så var det alltid med en känsla av att vara en bluff. Det gick visserligen bra och var väldigt roligt att diskutera, analysera och skriva om konst. Men jag kände inte att den riktigt drabbade mig, åtminstone inte på långa vägar så starkt som en enkel liten popslinga - en enda liten melodi med smittande visselglädje - kunde göra. När musik drabbar en så kan det vara så starkt - helt plötsligt finns de smöriga violinerna från Hollywood där på riktigt och verkligen spelar. Visserligen, de där riktigt stora ögonblicken kanske inte kommer varje dag. Men en vanlig dag i motvind uppför Linnégatan i något som liknar duggregn så lottade Ipoden plötsligt fram den här låten. Och jag svär, när låten går över i det där märkliga outrot med en maniskt upprepande gitarrslinga i stereo så var jag väldigt nära en religiös upplevelse. Eller i alla fall en musikalisk av den starkare sorten.Det är kanske inte något som datorhögtalare riktigt förmår upprepa. Och det lönar sig säkert inte att spela fram tills avsnittet. Men lyssna! Febrilt upprepande av samma toner av två eller flera gitarrer i olika hörlurar samtidigt som hela bakgrunden plötsligt körs “ur fas” - dvs genom något slags phaser. Istället för att ha effekten på gitarren så “phasar” de hela bakgrunden.Det låter faktiskt helt fantastiskt./CPS. Låten Strawberry Letter 23 spelades också in av gruppen the Brothers Johnson och var en hit nån gång på 70talet. Shuggie Otis skiva Inspirational Information släpptes på cd av Talking Heads David Byrnes skivbolag Luaka Bop. Det är en grym skiva - den finns på Stadsbiblioteket i Göteborg och är nästan alltid till utlåning. DS.(Imorse lottade Ipoden istället fram Kashmir med Led Zeppelin - det var också lite Hollywood över det, inte lika känslosamt - men tufft)