Mig gick det inte att kuva. Flertalet av män jag mött har på ett eller annat vis visat sig vara mer eller mindre svinaktiga. Det störiga är att de så gott som ALLTID använder onödigt grova metoder för att få igenom sin vilja. Varför? Mycket, mycket sällan är det nödvändigt och definitivt inte mot en kvinna som både är mentalt och fysiskt klenare. Varför slå till så det gör ont i onödan?Men märk väl, jag vägrar ändå kalla mig feminist, eftersom jag ser att även kvinnor beter sig svinaktigt mellan varven. Så även jag ibland. Jag tror att fenomen i större utsträckning är mänskliga, grundorsakerna desamma. Dock syns symtomen olika på grund av könsroller. jag är helt enkelt trött på skit från icke tänkande varelser och/eller helt egoistiska individer. Trött, trött, trött.. blir jag.I mitt barndomshem var det kvinnogöra att diska. Nope, det är inte antikvärde på mig än. Däremot så var hälften av familjen invandrad, och kulturen som färgade av sig en hård och ganska grym sort, där kvinnor föder barn och sedan samma dag går ut i skogen och hugger ved. Mycket udda att inte ta distans till den attityden när man väl har chansen sedan. Men hårda samhällen skapar hårda människor, så även i det fallet.Jag är glad för mina norrländska rötter. Inte för att de skulle vara bättre än öst, väst eller syd på något vis, utan därför att JAG fick distans på så vis till ett visst beteende som jag hade svårt att acceptera, och inte gör än i denna dag. Man kan inte slå vett in i huvudet på barn, varken med träslev eller knytnäve. Man kan inte hunsa sin fru, varken verbalt eller subtilt. Det är inte okej.Jag saknade en tänkande respektfull manlig förebild under mina uppväxtår. Med stor sorg. Därför blir jag glad över alla män som syns tänka till, baka in respekt för människan i sitt resonemang och/eller starkt ifrågasätta maktstrukturer. Gud vet vad jag led som liten, när jag “såg” men inte de vuxna gjorde. Bara Gud vet!!rage a