Jag fick en ny favorit i vintras. Av nån anledning har jag inte hängt med särskilt bra (på flera år verkar det som) så jag hade totalt missat honom. Richard Hawley, före detta turnégitarrist för Pulp, och en gång kickad från en audition till Morrisseys kompband för att han började sjunga på en Elvislåt. Det händer rätt sällan att jag får en ny favorit så det drabbade mig som en förälskelse. Jag laddade ned allt, såg allt - och beställde sen hem alla skivorna från Amazon. Att han spelade på snygga Gretschgitarrer med bigsby (jag hade precis beställt hem ett bigsby själv) gjorde ju inte saken sämre.
Visst verkar han trevlig:
The Ocean - videon är inspelad i Cornwall, nära Land’s End - och att jag vet det är faktiskt för att jag var där som 15-åring på språkresa. När han står på en konstig scen med havet som fond är han nämligen på Minack Theatre en fantastisk liten amfiteater där jag såg (sov) en Shakespeareföreställning.
Och en avslutningslåt, Cole’s Corner - titelspåret från förra skivan:
Ja, som ni förstår - jag ser honom som en stor förebild för hur jag vill att Skuggan skulle kunna låta. Tids nog, kanske? Det är en kostym som vi passar bättre i än euforiskt, rusig göteborgspop på förfestsprång längs Vasagatan på väg mot Jazzhuset - ibland kan det ju kännas som om det inte får finnas något alternativ till detta. /Grumpy ol’ C