Jag märker att en del som hittar hit kommer via en sökning på Eddie Hinton. Det tycker jag är oerhört smickrande, men också lite sorgligt. Detta eftersom det bara än tydligare visar hur lite det finns skrivet om Eddie Hinton. Eller ja, på nätet är det säkert inte så lite.
Själv upptäckte jag honom med spåret Running back to you från samlingen Country Got Soul för några år sedan. Eftersom jag själv länge brottats med idén om hur man gör soul utan att vara född och avlad i en babtistkör från den amerikanska södern så var jag väldigt tilltalad av idén att alla dessa hippa vita män (och några kvinnor) från landsbygden gjorde soul. Running back to you som från början är en Sam Cooke-låt gör Eddie Hinton fantastiskt svängig och soulful. Ett minimalistiskt groove, trummisen spelar extremt avskalat, massor av luft och bara enstaka feta pianoackord och glittrande soulgitarrer. För mig var det den största låtkicken under en femårsperiod, skulle jag tro.
Så jag gick och köpte Very Extremely Dangerous, hans första (och länge det enda) studioalbum. När låtarna inte är av absolut toppklass kan det bli väl mycket slentriangubbsväng av den sort som man känner igen från Göteborgs bluesklubbar. Jag kanske är orättvis, men det var mitt första intryck. Ingen omedelbar förälskelser. Men så fanns här också sången “Get off in it” - som för mig betalar tillbaka för hela skivan. Fantastisk sång med pratat intro. Ja, introt är väldigt loose och svävande och vid en given punkt i det Eddie Hinton berättar så låser groovet runt hans röst… och det är hundra procent soul! Just det ögonblicket när groovet låser, jag kan lyssna på det om och om igen. “…a wise man said to me- look on up…” det är precis någonstans över “look”. Äsch, nu tog jag en paus för att kolla och jag mindes fel. Men det är fortfarande hur bra som helst, extremt soft. Nu kommer säkert nån